Ridklubbens historia

Tanken på en ridskola i Borrby föddes hos Ewe Johnsson, lantbrukare och hästuppfödare, 2 km utanför Borrby på gården Skönadal. På gården fanns då ett flertal halvblod och en godkänd ardennerhingst.

Året 1964 började familjen Johnsson med ridläger på somrarna på Skönadal. Det var mest ungdomar från storstäderna Malmö och Stockholm som tillbringade veckor av sitt sommarlov

	Logen till höger, där det nu förvaras halm och hö var det första ridhuset fram till 1987 då ridhuset till vänster blev klart.

på Skönadal men med åren blev det mer och mer populärt även för hästintresserade ungdomar från trakten. 1967 beslöt Ewe att det behövdes en ridskola året runt. En jakt på en lämplig gård med mark och stor loge som kunde användas som ridhus började. Prästlönebostället i Borrby hittades och arrendatorn där, Ewe Gassne, var villig att arrendera ut gården med mark.

Logen, där det nu förvaras halm och hö var alltså det första ridhuset fram till 1987. Många av traktens hästintresserade människor har börjat lära sig rida där. Hästarna som användes på ridskolan var flertalet av Ewes egen uppfödning. Den godkände hingsten Harras köptes in från Flyinge 1967 och blev fader till många av ridskolans hästar. Hästar som kanske bör nämnas är ponnyn Kyllan, första svenska mästaren i ponnyhoppning riden av Christer Eweson. En annan häst som bör nämnas är Tigara efter Gaspar-Tripolis-Eros, diplomsto med många bra avkommor.

1969 bildades föreningen Österlens Ridklubb med Einar Larsson som första ordförande. Under årens lopp har det naturligtvis ändrats en hel del bl a byggdes det stora stallet om i början på 80- talet med helt ny stallinredning vilket fortfarande är detsamma. Där privatstallet finns låg en äldre stallbyggnad vilket användes som stall och kontor i början. Ewe Johnsson drev ridskolan fram till 1985 i egen regi, därefter tog Annelie Hambreus över.

Målsättningen för Ewe med ridskolan var att det skulle vara en trivsam samlingspunkt för människor med hästintresse och att ungdomarna skulle ha en vettig fritidssysselsättning. Detta är en målsättning som vi hoppas att vi kan fortsätta med.

Lotta Eweson-Hällje